Den nuvarande klassificeringen av komponenter i Europa bestäms genom övervakning av metallledarens temperatur när strömmen ökar. När metallstiftets temperatur är 45°C högre än omgivningstemperaturen, kommer mätpersonalen att ta strömmen vid denna tidpunkt som enhetens nominella strömvärde (eller maximalt strömvärde). En annan punkt i IEC-specifikationen är det tillåtna aktuella värdet, som är 80% av den maximala strömmen. Däremot kommer UL-standarden att göra 90% av strömvärdet när metallledarens temperatur är 30 °C högre än omgivningstemperaturen som enhetens nominella strömvärde.
Det kan ses att temperaturen på metallledardelen är en mycket viktig faktor i alla applikationer. För industriell utrustning är detta ännu viktigare. Eftersom industriell utrustning vanligtvis behöver arbeta i miljöer med temperaturer så höga som 80°C. Om temperaturen på kopplingsplinten är 30°C eller 45°C högre än denna temperatur, kommer temperaturen på terminalblocket att överstiga 100 °C. Beroende på vilken typ av nominellt värde och isolerande material som används för den valda enheten måste produkterna arbeta med strömmar under det nominella värdet så att de kan fungera tillförlitligt över önskat temperaturområde. Ibland kan material som är lämpliga för kompakta förpackade anordningar inte vara väl lämpade för termiska avledningskrav, så sådana terminalblockanordningar måste användas med strömmar långt under sina nominella värden. På detta sätt återspeglar det vikten av hur man väljer typ av terminalblock.
Med globaliseringen av företag och behovet av att designa system som kan säljas globalt använder systemdesigners alltmer terminalblockprodukter som tillverkas i andra länder. Eftersom Europa använder den nominella värdemätningsmetoden är det vanligt i Europa att använda anordningar under nominellt i konstruktionen. Men många designers i USA är inte bekanta med detta koncept, och utan att förstå skillnaderna mellan de olika standarderna kan designprocessen vara svår
